Sitter hemma inmin ensamthet o barnen sover...Många tankar kommer fram om allt möjligt..Vilka som e ens närmaste vänner, de har jag inga här dom e för långt borta men även där vet jag nu vilka som e mina närmaste o dom jag trodde var verkligen helt fel..Jag vet inte själv var mina känslor e nånstans, ibland vill jag allt o ena stunden inget..Jag kan drivka alkohol men de e inte ofta o mkt, jag hatar alkohol nått så fruktansvärt , man blir bortglömd inte värd mkt när den ställs upp på bordet, vart e gränsen som påstås finna??Alkohol e mkt som förstör livet o jag tycker inte synd om dom som beter sig illa o ångrar sig .. min förlåtelse kommer aldrig finnas..känner att saker e först förhoppning sen bara pannkaka.. kul stt se ljuset men de blir lika mörkt igen, piss att ha förhoppningar..Mina barn e dom finaste liven i mitt liv, utan dom e jag inte nånting..jag umgås gärna med mina barn varje dag dygnet runt, men även en annan behöver tiden själv om inte annat med den man lever med.. men tyvärr får man inget men han får en hel del egen tid...Jag önskar jag också kunde få de..Men varför ska jag..jag känner mig trött o sliten..gonatt